7 mars 2013

And then there was none.

Ibland händer saker som gör att man förpassas till en bubbla, till ett fullständigt vakum där inga ljus hörs och dit inget ljus når. Jag hade önskat att livet var annorlunda än vad det är just nu, men det är det inte. Och då får man dra sig undan, slicka såren och vänta på att tiden skall gå. Blunda hårt, så hårt att det piper i öronen. Dra täcket över huvudet och vänta på våren.


Inga kommentarer: