Så låg man här igen. Gropen syntes inte den här gången, den var liksom i kröken. Jag gjorde ansats att hoppa, missade och snubblade. Kanske hade jag för hög hastighet.
Den här gropen är fylld med lera. Brun-keggig, tjock lera. Leran gör det svårt att andas, och gropens väggar är hala. Det är mörkt i gropen, och av någon anledning har någon ljusisolerat den.
Och vad finns det egentligen att säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar