Tro det eller ej, men jag är mitt uppe i en sluta-röka-process. Och jag är mäkta stolt över mig själv. Idag gick jag in på det tredje dygnet (nu låter det som jag väntar barn), och känner väl faktiskt in så mycket alls. Det är väl när jag fäljer med en kollega ut det kan börja springar lite i huvudet, men jag tänker faktiskt inte alls så mycket på det. Lite rädd är jag väl att gå upp i vikt, men om nu så skulle vara fallet så får det väl vara värt det.
Skall jag vara helt ärlig, så börjar jag bli lite misstänksam. Är det inte nu jag skall vara helt galen och jättearg på allt och alla. Nope, inte mista tillskymmelse till aggressivitet eller mordförsök. Vi får väl se, fortsättning följer.
Nu sitter jag på jobbet i alla fall, jobbar kväll med Mia idag. Trevligt, även om jag hellre hade velat vara hemma. Robin skall förmodligen sova i Trollhättan nästan vecka på grund av all övertidsarbete, jag jag är lite smått hysterisk. Om han är borta månadg till fredagkväll, så är det det längsta vi någonsin vart ifrån varandra under de snart 7 åren vi varit tillsammans. Läskig tanke.
Hemma just nu håller Robin på att laga middag till mig, "romantisk måltid", kallade han det själv. Jag får väl vara på min vakt när jag kommer hem, en kvinna kan aldrig hålla på sig nog så mycket. Jag hörde honom prata om levande ljus and such, så jag kan nog räkna med att han kommer lägga in en stöt eller två. Jag får hålla mig beredd, helt enkelt.
På tisdag blir det helrenovering av katterna också, och på kvällen får jag dambesök av mickan och Alexandra, vi skall fortsätta planera för adventsmiddagen. Jag har i dagarna lagt upp menyn och börjat knåpa på handlingslistor, vi får se hur vi går vidare. Ju mer jag tänker på det dessuto mer stressad blir jag, och dessto mer saker kommer jag på som måste göras. Vi får helt enkelt ta allt från början på tisdag.
Nu måste jag joina Mia i köket, det bullrar olycksbådande där ifrån.
Love, luutra
1 kommentar:
Vadå inga mordförsök??!! vi höll ju på att stryka me hela bg... ha ha ha
Skicka en kommentar