16 nov. 2010

Det känns ju sådär.

Hur gör jag nu...?

Liten. Ganska kall. Nere. Suck...
Varför skall det vara så svårt att vara människa ibland? Just nu när jag måste fokusera till hundra procent kommer något jobbigt och tar all min ork och uppmärksamhet. Vart är mitt mörka hål att krypa ner i? Vart är min psykolog i garderoben? Jag behöver gapa och skrika, vända och vrida, sucka, gråta, fundera och spekulera. Ändå känns det som om det inte finns någon tid till sådant.

Nu är det som det är. Imorgon skall jag på föreläsning tidigt, och sedan är det jag som åker och sätter mig på ett café och pluggar i några timmar. Kom igång så bra här men det var visst något som bröt friden och gjorde det hela omöjligt.
På föreläsningen skall vi få resultatet från förra tentan. Kan ju alltid hoppas att det går bra i alla fall. Nu går jag och dränker mig själv. Natti.

Inga kommentarer: