Fick ett ryck tillsammans med Robin och var på väg in till Kungsbacka, denna gudsförgätna håla. Emma och Sonja slog mig en signal, men på grund av en felformulering samt ett missförstånd blev det i alla fall så att vi stannade hemma. Tänk så mycket ETT ord kan göra! Ordet i detta fallet var kanske, och eftersom minspel, betoning av ord och gester inte existerar i SMS, så blir det lätt missförstånd. Märkligt, men ändå så solklart. Men vi satsar på en helg längre fram istället, trivs ganska bra med att det blev såhär så jag kan gotta mig under mitt duntäcke istället.Nu ligger Robin på soffan (var annars) och tar igen sig efter denna hårda dag. Vi har ätit "Julia-mackor" och kivas nu om vilken film vi skall se.
"Julia-mackor", är ett kapitel för sig.... Lite genant, men jag är ett majonäs-freak utan dess like när vi kommer till smörgåsar, och Julia-mackor innebär rätt och slätt att man byter ut smöret mot majonäs.
"Lika mycket fett som i smör!", hävdar jag bestämt och viftar argt med majonässleven mot Robin så majonäsen yr i köket. "Exakt lika mycket kalorier, 80% fett, kolla själv om du inte tror mig!".
Robin tittar bara på mig och svarar inte, och jag vet egentligen varför. Visst hade det varit samma sak som smör, om jag bara tagit lika mycket majonäs som jag vanligtvis tar smör...
Imorgon är det sista dagen innan Robin åker, men jag skall inte klaga. För om tre veckor har jag honom hemma 24/7, och då lär jag väl klaga över det. Konstigt, människan blir aldrig nöjd. Men det kanske inte riktigt gäller i det här fallet, för med Robin har det bara varit ytterligheter det senaste halvåret. Arbetslös och hemma hela tiden, eller borta på jobbet i Ringhals. Självklart inte hans fel vill jag tillägga.
Det blev lite som jag trodde att det skulle bli, alla sa till mig hela tiden att du kommer vänja dig att han är borta, men det har jag inte gjort och kommer inte heller göra det heller. Sedan kanske det känns något lättare nu. Jobbigast är den första/de två första dagarna ungefär, och sedan känns det mycket bättre. Men när jag ligger i sängen på måndag morgon, han sagt hej då och jag hör honom ute vid bilen så gör det bara så himla ont. Vår bil har ett väldigt speciellt ljud och man hör bilen på långt håll. När jag hör hur det ljudet blir svagare och svagare ligger jag bara och biter i kudden, och vet om att nu är det ytterligare en vecka innan vi ses igen. Helgerna går alldeles för snabbt.
xxx, luutra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar