Samlar tankar och lyssnar på klockan som tickar framåt. Alldeles för långsamt, om du frågar mig. Försöker rannsaka och rangordna, men det går trögt. Ute hade det åskat inatt, men jag hörde ingenting och sov som ett litet barn. Dixie och Curry var ute, och det var en väldigt blöt liten förtvivald kattskara som mötte mig på trappen på morgonen. "Vi vill ha mat, och en varm säng", sa dom. Och visst fick dom det.
Katten spatserade i mitt huvud i natt, och sängen vaggade mig till sömns. Fick 9 timmar i alla fall, så jag skall inte klaga. Och det gör jag inte.
Kan man höra klockan ticka mot höst? Jag tänker på anslagstavlan i Värnersborg med alla sina häftstift. Prydligt satte jag dom på rad, för att hålla en sorts räkning. En anslagstavla hjälper tyvärr inte idag, för målet är inte i sikte. Difust som en liten fyr blinkar det till i horisonten, men inte tillräckligt starkt för att hålla kursen. Istället lyssnar vi till fiskmåsarnas skrik och navigerar oss sakta ur dimman.
Inatt skall Robin sova hemma. Han skall få färsbiffar och klyftpotatis, sedan skall han få fixa mina nya filmkanaler. Kanske kommer det krävas ett argt samtal till Viasats kundtjänst, vem vet.
xxx, luutra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar