Curry har sprungit till skogs och jag är INTE glad. Jag misstänker att han försvann för 4-5 dagar sedan, svårt att hålla koll nu när de dels har kattluckan och dels springer in och ut så mycket när det är fint väder. Det kniper i hjärtat varje gång kattluckan slår och Dixie ropar nere i köket, jag vill ju att det skall vara Curry som äntligen kommer hem. Dixie den knäppfian korsar aldrig tomtgränsen, hon är en rädd katt som är orolig för det mesta. Grannkatter, regn, bilar, barn och farliga ljud. Alltså går hon aldrig längre än att hon ser vårt hus. Praktiskt.
Dumma Curry. Han har alltid varit en strykarkatt. Gått på långa vandringar så man har legat sömnlös om nätterna och fantiserat om vad som kan ha hänt honom. Tagen är räven, påkörd, instängd... Det finns hur många otäcka scenarion som hels som utspelar sig i mitt huvud nattetid. Dessutom har jag alltid haft en tendens att vakna på nätterna och göra konstiga saker. Tro att saker händer och vilja åtgärda dem, så att säga. Det kan vara stänga av tv'n, kolla om det är någon på nedervåningen eller svara i mobilen (som inte ringer). Detta har inte blivit bättre sedan Curry försvann här om dagen. i natt vaknade jag och var övertygad om att han var inne i krypvinden, som man når via en liten lucka i en inbyggd garderob här på övervåningen. Självklart var han inte där...
Älskade lilla dumma katt - kom hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar