Ibland blir bara allt så fel. Eller rättare sagt, saker kommer vid fel tidpunkt. Man har bestämt saker, och så pang. Fällben och där ligger man med näsan nerkörd i marken. Vad gör man då? Reser sig upp, borstar bort smutsen (så gott det går) och andas i en fyrkant, som Kay Pollack en gång sa. Ett, två, tre, fyr... Eller?
Eller ligger man kvar, och känner hur leran geggar sig fast i ögonfransarna och lyssnar till tjutet i öronen. Räknar stegen runt om kring, ser dom mig? Ett, två, tre, fyr... Skall hon bara ligga där? Hallå, hör du oss?!
Ibland är det bäst att ligga kvar, spela död och vänta till stormen blåst över. Det tänker jag göra i alla fall.
Festen var jättetrevlig, återkommer med bilder och sånt.
xxx luutra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar