Donkenmat på stora dagen!

Haha, om jag och Robin skrattade när vi läste detta i kvällstidningen här om dagen. Kort handlar det om ett "McDonaldsfrälst" par borta i jänkarland, som tyckte att det här med donkenkrubb är alldeles utmärkt bröllopsmat. När vi gifte oss hade vi en helt fantastiskt god meny med klassisk västerbottenpaj med löjrom till varmrätt och grillad kalventrecôte med smarriga tillbehör som bland annat whiskeyslungade körsbärstomater till huvudrätt. Allt var jättegott såklart, men middagen serverades vid sju, åtta på kvällen, och när vi klockan ett på natten i vår taxi passerade Burger King på väg in till vårt hotell, ja då kunde vi såklart inte låta bli. Salongsberusade som vi var föll ju inte valet på en drive in - nej det är ju såklart himlans massa roligare att införda hela bröllopsstassen inklusive ett 1,5 meter långt brudsläp att gå IN och beställa maten där istället. Reaktionerna? Folk skrattade, ropade, applåderade, fotade och grattade - och maten bidde självfallet gratis. Ett roligt ps på vårt bröllop som jag aldrig slutar att le åt...

eller...?

Dagens inramning.

Robin och jag (fast mest Robin faktiskt) är inne i en hysterisk inramningsperiod. Idag var vi på loppis och köpte lite ramar (tavlor) för att sedan åka till tryckeriet. Resultatet blev idag en kopia på vårt vigselbevis, en en ram från Erikshjälpen. Blev väldigt fint!

Älskling!

Om man skulle ta och...

Min Alexandra skall gifta sig nästa sommar och igår tillbringade jag två timmar i telefonen med henne, ivrigt pratandes om klänningar, möjliga platser och andra praktiska bestyr. Vårt eget bröllop ploppade såklart upp i huvudet med jämna mellanrum och nu har det gått så pass lång tid att jag glömt av hur tidsödande och stundtals påfrestande det var att planera ett bröllop. Kanske skulle man ge sig på det igen...? ;) Pax för dessa brudtärneklänningar och buketter, i så fall!

Minnen.

Bildspel från bröllopet! (Första länken, klicka!)

Det hade mycket väl (med min nervositet) kunnat gå som för tjejerna här nedanför, men det gjorde det inte som tur är. Istället så blev det såhär himla fantastisk:http://camillasundberg.net/?p=3452

Jag är så himla glad att jag hade Camilla som bröllopsfotograf, Camilla var lysnade, professionell, flexibel och lugn, allt var en bra bröllopsfotograf behöver vara. Plus lite stöd när jag ville gråta. (Eller ännu bättre; inte gå in i kyrkan.)

Bilden är superstulna från Camillas fantstisk hemsida; men vill ni kika vidare så kilckar ni här: www.camillasundberg.net

Fina människor 100813

Jag satt och tittade i genom lite bilder från bröllopet och hittade massor av fina porträttbilder på gästerna. Här kommer några!

Olivia

Pappa

Mormor Anita

Amanda

Emma och Calle

Brudgum och brudgummens mor

Från älskling.

Fina örhängen i guld från en liten antikaffär inne i stan. Den lilla pillerdosan i silver som örhängena låg i köpte han separat, och hade initialerna GW ingraverat. Vad är oddsen?! Tack älskling!

1 år.

Idag för ett år sedan var jag så nervös att jag kunde spy. Jag skakade i två dygn. Idag kan bara luta mig tillbaka, njuta och bli bortskämd. Vi börjar med champagnefrukost, rosor och jordgubbar. Happy anniversary baby!

Mor & Far

Kanske säger jag det inte alltid tillräckligt ofta, men ni är verkligen alltid där när vi behöver er och ni ställer alltid upp. All kärlek!

Världens bästa bröllop.

Den här dagen hade jag gärna upplevt igen! Minus nervositetet och minus alla tiotusentals kronor det kostade. Men annars så! Blir fortfarande helt rörd när jag ser alla vackra bilder på er. Tack för att ni firade vår dag tillsammans med oss, och framför allt ett extra stort tack till tärnor och min egna familj som ställde upp och hjälpte till med det mesta!

Passed.

Sunrise, sunrise (look's like morning in your eyes)

Rossel rossel. Halsen bråkar och det känns som om förkyldningen bara har blivit värre. Men så är det. Man vet inte när man får mat nästa gång.

Strålande sol ute. Jag gillar hösten! Huset ser ut som fan, men den biten har vi ju liksom avverkat. Jag blir stressad när det är stökigt omkring mig. Det värsta är att jag inte kan göra något åt det. polackerna var inne här idag, de skall ta skåpen imorgon. Därför står allt mitt porslin nu på köksbordet. Jag har mycket proslin, upptäckte jag. Tre hela serviser (nja - nästan). Värre är det på glasfronten. Vi har typ tre vinglas av fem olika sorter. Ännu värre med selterglas, och ölglasen är obefintliga. Tre snapsglas (av olika modeller) samt fyra whiskeykupor, fast bara av två olika sorter. En för kanadensisk whiskey och en for skotsk. För vi dricker så mycket whiskey - ser ni. Det är i princip det enda vi gör här hemma.
Något vi har mycket av är stulna plastölglas från Grill del Mundo. Sådant skall man kanske inte tala högt om, men jag anser att brottet är preskriberat. Dessutom är de högt älskade och trivs bättre hos mig än på en nedlagd club.

Dessutom står det mängder av skit på köksgolvet som skall köras till klovsten. När? Det vete' fåglarna. När Robin får lite ledig tid över. Han är på sin första dag på sitt nya jobb idag. Han var sur och trött när han åkte, så vi får väl hoppas att han mjuknar lite undar dagen. Ikväll lagar jag asiatiska fishcakes till honom och serverar med nudlar, lime och sötsur sås. Då får han baske mig bli glad.

Lite av bilderna har kommit från fotografen. Hon skulle posta skivan med alla idag, så kanske kommer de imorgon. Jag längtar, det skall bli spännande att se hela spektaklet på bild! Här kommer ett smakprov:

Med ring på fingret.

Söndag förmiddag. jag sitter på jobbet efter att ha varit här och lämnat en tårta som blev över från bröllopet. I natt sov jag 14 timmar med ändå längtar jag hem till sängen, och till min älskade make. Tyvärr är han på jobbet, så istället får vi ses efter att han slutat inne i Kungsbacka och köpa badkläder inför vår Greklands-resa.

Bröllopet. Hur skall jag kunna beskriva detta? På morgonen åkte jag och Robin och gjorde oss i ordning, fick våra hår fixade och jag sminkades. Efter det blev det hem tillsammans med bröllopsfotografen där tärnor och marsalker väntade. Vi åt, drack lite skumpa och vid ett-tiden så kläddes jag. Vi tog lite porträttfoton och sedan åkte jag och Robin ner till Särö för att fotas ute vid Kärleksgrottan samt i Särö Västerskog. Jag är så spänd på att få se bilderna!

Efter detta så åkte fotografen till kyrkan och jag och Robin blev ensamma. Vi stod på parkeringen nere vid Bassängbacken och väntade. Jag hade en tickande klocka i huvudet som tickade i 20 minuter. Vi stod fem meter ifrån varandra, jag stirrandes ut över havet och Robin lutad mot bilen, envist tittandes i marken. Klockan tickade och vi sa inte ett ljud till varandra. Det var här någonstans som jag började inse. Hjärtat rusade och tankarna stod helt still. Jag andades som en elitidrottare och fick kämpa med att inte svimma.
Några minuter stod vi utanför kyrkan, omringade av tärnor, marsalker och präst. Jag var övertygad om att jag inte skulle klara det här. Vad begär ni av mig egentligen. klockorna klingade i bakgrunden och Robin (min klippa) fick tala lugnande med mig. Utan att jag visste ordet av så stod vi framför prästen vid altaret. Jag hade passerat 56 människor, och jag kan erkänna i efterhand att jag knappt kände igen någon av dem. Tänk hur kroppen fungerar när den är nära att försättas i chock!
Efter ett par minuter framför prästen släppte det. Jag njöt, sjöng våra noga utvalda psalmer, lyssnade på den fina solister och höll med svettig hand Robin hårt.
Vigseln var jättefin, precis (förrutom nervositeten..) som jag hade önskat mig.

Middagen tog vid en timma senare. Maten var perfekt, dukningen var strålande och talen var underbara. Vi festade in på småtimmarna, och vid ett så satte sig jag och R i en taxi. På sant julia manér så åkte den underbara taxichouffören förbi Burger king, så den nyblivna bruden i full mundering kunde köpa chili cheese. Tack!

Nu måste jag pysa, återkommer med mer om själva festen ikväll! Luutra