Jag bara ÄLSKAR dom här. Helt underbara, och idag skall jag beställa 2 till. Karibien och Indien. Hittills har jag bara 4 st, Svensk vinter & jul, Italien, Italien due och USA. Dessa vill jag komplettera med:
* Frankrike (ett måste)
* Grekland (moussaka, lamm, citroner och fetaost, kan det bli bättre?)
* Mellanöstern (det enda asiatiska köket mitt hjärta bankar för)
* Sydamerika
* Svensk vår (min favorit, härlig fräsch husman!)
* Desserter
* Grillat (kommer nog bli söndertummad till sommaren)
Detta recept ur Italien due blir det i veckan:
Pasta vongole
Ingredienser
4 portioner
1 st vongole, hjärt- eller blåmusslor, 1 påse
2 st vitlök, klyftor
4 st schalottenlökar
3 msk olivolja
4 st tomater, tärnade, skållade och skalade
1 st fiskbuljongtärning
3 dl vitt vin
350 g spaghetti
4 msk persilja, strimlad
1 krm svartpeppar, nymald
1. Rensa och skölj vongole. Eller borsta och skölj hjärt- och blåmusslor. Släng bort de öppna musslor som inte sluter sig när du knackar på dem.
2. Skala, finhacka och fräs vitlök och lök mjuka i oljan i en stor gryta utan att de tar färg, ca 2 minuter. Tillsätt tomaterna, smula ner buljongtärningen och fräs 1-2 minuter. Tillsätt vinet och koka 1-2 minuter.
3. Lägg i musslorna. Koka dem på högsta värme under lock, vongole ca 2 minuter, hjärtmusslor 3-4 minuter, blåmusslor ca 5 minuter. Skaka kastrullen 1-2 gånger under tiden.
4. Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen.
Häll av i durkslag.
5. Blanda försiktigt musslorna med pastan. Strö över persilja och mal över peppar. Servera med gott bröd.
I boken står det att man lika gärna kan ta blåmusslor om man inte hittar vongole, men jag tycker nog det är viktigt att försöka få tag på vongolemusslor, dår det är stor skillnad på vongolemusslor och blåmusslor. Lite som att tillaga lammstek och ta entrecoté istället.
En annan kokbok jag sneglat på är Fredrik Ericsson's fisk och skaldjur, genuin och härligt berättande. Man får en inblick i slaldjursätande över hela världen, vilket jag tycker är intressant. Samma råvara, otroligt olika!
Och så gulkornet jag vill puscha lite extra för, som inte har ett skvatt med matlagning att göra. Jag lägger in en liten presentation, härtskärande så det förslår.
En kall vintermorgon hittar en bibliotekarie en utsvulten och frostbiten kattunge som slängts in i bibliotekets bokinkast. Personalen tar sig an katten, och trots en hel del motstånd lyckas de få behålla sin bibliotekskatt. Dewey blir en symbol inte bara för biblioteket utan också för hela den lilla staden Spencer. Vi lär känna många färgstarka och gripande livsöden i denna sanna historia om en katt som blev känd och älskad i hela världen. När Dewey dog 2006 stod hans dödsruna att läsa i över 300 tidningar världen över.
Jag läser en annan bloggares recension på boken, där hon ingående beskriver ett konstant magknip ihållande en månad efter hon avslutat boken. Hon frågade sig själv om hon egntligen skulle läst den, hon som själv är så "sällsynt mesig"? Detta får mig själv att backa något, jag skulle vilja beskriva mig själv som nästintill utrotningshotat mesig. I ala fall när det gäller katter som far illa. Men visst är han otroligt söt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar