The design of life

Jag försöker vara glad (jag har ju så många anledningar...), men det är svårt. Jäkla katt-skrälle. Varför var du tvungen att försvinna just nu? Varför var du tvungen att försvinna alls?
Varje natt vaknar jag när Dixie går in och ut ur kattluckan, när Dixie går in och ut ur sovrummet. Är det Curry som kommer? Nähä, inte nu. Nu då? Var det Curry som valde att komma hem nu då? Inte nu heller. Alltid är det pip-Dixan som ger ifrån sig en uppfodrande jamning klockan tre på natten där i mörkret. Dumma Curry. Jag tänker inte på det hela tiden, men när det slår mig då och då om dagarna så blir jag alldeles svart i bröstet. Sorg över en liten skitkatt som vägrar komma hem. Vad har hänt dig? Har det hänt något alls?

Jobb hela dagen idag. Klockan är 15:00 och det är lugnt här på avdelningen. Jag väntar på en kollega som jag fick ringa in, hon lär vara måttligt glad när hon kommer. Jag får huka mig här inne. Man vet aldrig.

Bröllopsgrejer imorgon. Men det har jag redan sagt. Två gånger till och med. Nuff' said om det. Annars då? Just nu ingeting, förutom oro för katten. Försöker att inte tänka på det, eller ännu hellre tänka att han skall komma hem. Snart två veckor borta. Blä.

Istället får jag trösta mig med mina kläder som skall komma från Nelly's i början på veckan. En fin klänning (Jupp, likadan som din sis), ett par snygga toppar och ett par wonderbaüm skor som möjligtvis är förstora. Beställde i 38:a, min storlek var slut. En kollega köper om de inte passar. Allt löser sig. Även katthistorier. Kanske.

/Sad Luutra