Den här dagen har börjat riktigt bra. God sömd och väckt av min underbaraste Robin som lade sig bredvid mig när han kom hem från nattskiftet, och viskade "att det finns kaffe nere i köket". Jag sträckte på mig som en katt, åt serverad frukost och pussade massor på Robinsson. Sedan satte jag mig vid datorn och pluggade i 280 tills det var dags att göra sig i ordning. Nytvättat hår och nya julklappssjalen av syster. Fint. Pappa kom i regnet och hämtade mig och körde mig från dörr till dörr till Pedagogen där jag nu sitter med underbaraste Ida, bloggar och pluggar omvart annat. Klockan ter skall jag möta upp en tjej för att köpa en bok och klockan 17 är det äntligen dags för kvällsfika med fantastiska Mikaela. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Och ja; en sak till! Bodumtermosen jag fick i julklapp är helt underbart bra - gatis varmt kaffe hela förmiddagen! Vardagslyx!
Godnatt med världens äldsta bild. Eftersom jag inte varit sugen det sista på att föreviga min deppiga uppsyn så har jag rensat på datorn en del, och gjort collage för åren 2007-2009 som jag tänkte lägga upp lite löpande. Massor av folk som man saknar, kan man konstatera efter allt bläddrande i bilderna. Jaj, nu blir det sängen. Natti!
Det här är lite av Robin grej när han skall vara med på kort. Det är inget avsiktligt, det bara blir så. Säger han i alla fall. Nu orkade jag inte gå igenom alla nya bilder som ligger huller om buller, men här har ni lite bilder från 2007 och 2008 där Robin kör sin grej - blundar så fort en kamera kommer fram.
Den här går varm hemma hos mig nu. Varken Magnus Uggla, Darin eller programmet Så mycket bättre ligger mig vidare varmt om hjärtat. Konstigt nog bildade dessa tre komponenter något som jag blev lite knäsvag inför. Vackert!
Idag var det en ny dag. En jobbig dag förvisso, men ändå. Första dagen i plugget efter julledigheten, och hur konstigt det än låter får jag en känsla av "hemma" när jag ser den här byggnaden Det är trygghet, på något underligt vis. Så - hej hemma! Miss ya'.
Det här är en sådan där kväll. En sån' kväll när man bara inte orkar låtsas och säga "Jo tack, det är fint! Hur är det själv?" Uäk. Jag spyr på allt sådant nu. Just nu vill jag bara skrika ut precis hur saker och ting ligger till, vad det är som trycker mig och alla andra helvetes svåra saker som jag hade velat upplysa hela världen om. Men väluppfostrad medelklassflicka som man är så har man också fått lära sig den bistra sanningen om konsekvenser, och den lärdomen får mig att dra gränsen här. Jag har redna sagt för mycket. Okej, allt är inte bra just nu. Så har vi fått det sagt i alla fall. Nu skall jag gå upp och lägga mig i sängen och skrika i kudden så jag tappar rösten alternativt blir hämtad av en blåblinkande bil eftersom grannarna ringt polisen. Jag återkommer med utfallet.
Så var det tillbaka till verkligheten. Nytt år och nytt fokus. Det känns skönt att vara tillbaka, nu kan allt bara bli bättre. Lockat hår, kattsjal och Pedagogen. Stright forward!
Här är lite julklappsporslin! Fyra nya skålar i serien "Floris", ett mönster baserat på min absoluta favoritservis Ostindia, där jag har fånga delar. Här har man tagit en liten bita av blommönstret i Ostindia, och skapat Floris. Jättefint, tycker jag!
Här har ni en burk av världens bästa pepparkakor! Bakade och sålda av klassiska Göteborgs pepparkaksbageri, som tar emot din beställning en dag på sommaren och som sedan bara har öppet för hämtning av kakorna några dagar i december. Pepparkaksbagerit vet hur man skapar en myt kring sin produkt. Och de vet också hur man bakar pepparkakor! Det här är cedervarianten, gammaldagsa, hårda och helt ljuvliga. Tänk er att de är i konsistensen som kolakakor, så där att det knäpper när man biter av dem. Kryddiga och med ett stråk av citrus. Mums, även så här efter julhelgerna!