Det är inte tanken som räknas.

Det här är en sådan där kväll. En sån' kväll när man bara inte orkar låtsas och säga "Jo tack, det är fint! Hur är det själv?" Uäk. Jag spyr på allt sådant nu. Just nu vill jag bara skrika ut precis hur saker och ting ligger till, vad det är som trycker mig och alla andra helvetes svåra saker som jag hade velat upplysa hela världen om. Men väluppfostrad medelklassflicka som man är så har man också fått lära sig den bistra sanningen om konsekvenser, och den lärdomen får mig att dra gränsen här. Jag har redna sagt för mycket. Okej, allt är inte bra just nu. Så har vi fått det sagt i alla fall. Nu skall jag gå upp och lägga mig i sängen och skrika i kudden så jag tappar rösten alternativt blir hämtad av en blåblinkande bil eftersom grannarna ringt polisen. Jag återkommer med utfallet.