Vill bort, bort, bort, bort. Till något annat. Till något jag vill. Vill inte. Vill vara ärlig, kan inte. För vem?
Var går gränsen? Jag är så himla öppen ibland. Inte med vad jag tycker, (även om det ofta syns ändå) utan med mig själv. Styrka eller svaghet? Inte rädd för att berätta, berättar mer än gärna. För mycket?
Vad har jag att vara rädd för? Hållhakar. En eller två.
Dumt, eller bara fint? Borde jag skämmas?
Så mycket jag vill säga, så mycket som förändrats. Jag står och hoppar på stället, vill bara få explodera! Svettig häst i svettig startbox. Ut! Bort! Fort!
Älskade, älskade. Inte du Robin.
Du som var tryggheten, är nu bara en nagel i ögat. Ingen uppriktig ångest, utan mer ett skavsår i de nya skorna. Påminns ibland, skorna används ju trots allt inte varje dag.
Du skulle bara veta, att du inte är du, utan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar