Jag blir på så himla dåligt humör när allt går emot mig. Blä.
Vet fortfarande inte om Robin blir kvar på Ringhals den här helgen, han och hans kompis låg som nr 8 på kön för att få stanna kvar. På ett sätt är det jättebra om han kunde få jobba över hela den här helgen, en helgs övertid blir en hel arbetsvecka i pengar tydligt. Välbehövt, såklart! Och jag själv skall ändå jobba helgen. Men samtidigt är det så mycket som behöver fixas här hemma.
Båten måste ösas nu efter att himlen öppnade sig igår, och jag vet faktiskt inte om det kan vänta eftersom det säkert kommer regna mer i veckan. Jag hade kunnat göra det själv, om det inte vore för det faktum är båtpumpen ligger i Robins bil. Morr... Får väl annars hitta ett öskar och åka ner och ösa för hand.
Tvättmaskinen läcker som ett såll, och torktumlaren är i obrukbart skick. Robin behöver koppla om eldosan i tvättstugan. DET kan jag inte göra själv. Maten i kylen börjar tryta och moppen är det som sagt punka på. Morr..........
MEN. Idag hittade jag en annons på platsbanken.se, där de i Kungsbacka sökte nya larminstallatörer. Hjälpte Robin och uppdaterades hans CV med information om Ringhals, putsade lite på hans personliga brev och skickade iväg en ansökan. Tydligen skulle man få ett test skickat till sin mail (hans mail dvs) innan den 6:e augusti om man var intressant för tjänsten. Heltid och fast. Hoppas, hoppas! Det fanns inga krav så som jag kunde utläsa i annonsen om att man skulle vara B-montör (Robin är hittills bara A-montör), och som jag vet så vill Robin gärna jobba i Kungsbacka. Jag har redan kollat med honom om han tyckte att jag kunde hjälpa honom och sitta och söka lite jobb och skicka ansökningar för hans räkning, nu när han har så fullt uppe på Ringhals, och det tyckte hans själv var en bra idé. Så nu hoppas vi på detta, och jag har kunnat sammanställa en lista på diverse bemanningsföretag han får kontakta när han kommer hem. Tyvärr är det lite fel tid att söka jobb i nu, semstertider är kanske inte det idealiska. Men jag har en magkänsla som säger att detta kommer bli bra!
Igår blev jag nyfiken och gick in på Svenska Kattregistret's hemsida för att kolla upp mina egna katter. Mest på skoj. Började rota i katt-mappen (har inte du också en
sådan?) för att hitta Curry och Dixies ägarbevis med registreringsnummer. Båda har tatueringar i öronen, jag valde det framför chip i nacken då jag misstänker att många människor kanske först och främst kollar i örat. Rotade och letade - borta! Började få smått panik, och sprang upp till soffan där Bill & Bull låg i en varm
pälshög och snarkade. Curry som fick sin tatuering först, och den var lätt att läsa av. Skrev ner siffrorna, men började bli lite misstänksam. Bara 4 stycken? Visst måste det finnas mer än 9.999 katter i Sverige? Hans nummer var 8229. Slog in det på datorn, och inget kom upp. Började gräva i Dixies öra, som irriterat jamade åt mig. Jag sover! Till min stora häpnad var hennes tatuering fillständigt oläsbar. Allt var bara ett enda klet i örat, det hela såg mest ut som en spilld bläckplump. Jag satte mig ner. Dumma veterinärer. Hennes tatuering såg ut att vara ett verk av "ryssen på hörnet". Men när jag satt där och surade, mindes jag plötsligt. Hon hade ett lätt nummer. Massa nior... 2999! Och så en bokstav... D! D som i Dixie!Snabbt ringde jag till kattregistret, där världens raraste lilla katt-tant svarade.
Visst fanns lilla Dixie i registret! Men när jag berättade att tatueringen var oläsbar och att den var gjort för mindre än 1 år sedan, så blev katt-tanten sur. Hon tyckte det var skandal, rent ut sagt, och tyckte jag genast skulle ringa till veterinären och få en ny.
Curry då? Med sin fina, prydliga, helt läsbara, men ack så korta sifferkod. Han fanns inte med. "Bara 4 siffror?", sa katt-tanten. Är du säker?? Jag krafsade lite till i Currys öra, men det fanns inte ett spår av den femte och saknade versalen.
"Helt säker", slog jag fast och matade Curry med ost som plåster på såren. Nu blev Katt-tanten sur igen. Veterinären har alltså missat en bokstav i Currys kod, så han fanns verkligen inte med i beräkningarna. Stackars mammas lilla prins-bakelse.
Så efter att lagt på med den snälla katt-damen (hon skulle säkert gå ut i trädgården, dricka té, läsa deckare och klappa sin perserkatt) så ringde jag till Västra Djursjukhuset i Frölunda, där i alla fall Dixies tatuering är gjord, och beställde tid för "chippning" i nacken. Tjejen i telefon bad så hemsk mycket om ursäkt för ryssens konstverk och visst skulle Dixie få sitt chip gratis! Curry får visserligen langa upp plånkan, för det var faktiskt nötterna i Vallda som inte gjort sitt jobb den gången.
Så den 3:e augusti skall hela familjen Glimstedt/Wennergren bege sig till Högsbo och Västra djursjukhuset. Alltid lika trevligt.
Ett par timmar senare hittade jag ägarbevisen, de hade hamnat mellan två vaccinationskort. Det spelade mindre koll, eftersom det hade visat sig att båda två faktiskt var helt värdelösa.
Nu skall jag gå och ta kaffe nr 2 för dagen, och sätta mig och räkna lite på våra utgifter för augusti. Sedan väntar dammsugaren, åh så spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar