För mig finns det bara en himmel på jorden, och det är Brodal. Jag minns det så väl.
Där man inte trodde att avtagsvägen skulle ligga ligger den. Rätt på en dånande stor bilväg tar man in till vänster och börjar köra på en liten grusväg. Man passerar ett par hus och kalhyggen, vägen och lång och snirklig. 4,5 km, rättare sagt. Husen försvinner och skogen tätnar. En liten topp, och så ligger det där på andra sidan.
Brodal är för mig paradiset personifierat. Där vi står nu blickar vi ut över en liten dal med gräsbeklädda kullar. Genom dalen rinner en liten å och på vårarna är hagarna vita av alla vitsippor. Blärkar och lite hedmark, får som betar. En liten välvd stenbro går över floden. På andra sidan ligger en kulle, med ett litet rött hus med ett vitt staket. Gården är liten och gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar