Magsjukan tog ut sin rätt. Svag, but still alive, reser hon sig och ruskar dammet ur den röda manen. Finns ni kvar än?Jo, det gör dom.
Magen är för tillfället full av socker, salt, Big River samt vatten. Vad är bättre mot en magsjuka än dessa ovanliga ingredienser? None, I suppose.
Snart bär det av mot beydligt västligare (jo, det heter så) breddgrader, och där finns ett land bestående av hockey, hummrar och vattenfall. Beat me, suckers.
Aj, aj, aj. Sova, antar jag är den enda medicinen. Och Summerhill-pedagogiken. Frihet, sa Alexander Sutherland Niell. Jag följer hans ord och påstår att alla individer, oavsett ålder, vet vad som gynnar dem själva. Är det så?
Jag var klok redan som barn. Pappa sa; vänta till du får betala räkningar, och jag räknade dagarna. Att vara barn var aldrig min pryl; hellre betala elen än att bli tillsagd när det var läggdags. Barndomen var ingetning annat än en lång plåga, hur man än vänder och vrider på det. Jag trivdes aldrig som barn. "Din bästa tid är nu", sa dem oupphörligen". Fuck you, svarar jag, ni ljuger i vanlig ordning. Min tid kommer aldrig att komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar