Okej då...

Plötsligt kändes livet enklare. Robin är plötsligt inte alls så dum, jobbet känns riktigt trevligt att gå till i helgen - och känslan av att vilja skrika och slå hårt är som bortblåst. Kan det bero på...

* Mozzarellafyllda klicklingfiléer kokta i vin och grädde med med egenodlad salvia,

eller...

* Robins outstanding dessert? Inkokta jordgubbar med rabarber, vin och vaniljstång serverade med vanlijglass.

Båda två var underbara, anyway.

Igår var jag och Robin inne i stan tidigt. Klockan halv 9 prick infann vi oss på Previa företagshälsa för Robins räkning, där dom mätte, vägde, tömde honom på kroppsvätskor och klämde lite varstans.
Allt gick bra - och nu väntar vi bara på provsvaren som visar hur hans vita blodkroppar reagerar på radioaktiv strålning. Öhhhhh.... Dåligt...?

Frukostbrunch på Egg&Milk med Anna, sedan vidare för en timmas promenad i Botaniska. Nej, jag har fortfarande inte blonderat mig. Håret tenderar av någon anledning att se vitt ut i på bild.
Anna sov hos oss, på kvällen grillade vi, drack lite vin och spelade "Den försvunna diamanten". Synd för Anna som förlorade. På morgonen ville hon ha revansch och det fick hon. Synd för henne bara att hon förlorade igen. (Trots att hon googlade reglerna)


Robin är överlycklig för att han 1) Är färdig med blodtömmandet och 2) Han fick bacon till frukost som plåster på såret (hahahahahaha...)


Jag och Anna


Jag i Japandalen på botaniska.



Ikväll skall jag och Robin bara ta det lugnt, kolla på Eurovision och dricka té. Jag har fortfarande inte vant mig vid Sveriges bidrag, och tycker det mest är skittöntigt och nästan hoppas vi kommer sist. Men egentligen tror jag att vi antingen kommer hamna riktigt högt, eller bland de absolut sista. För en sådan låt blir det sällan någon mellanplacering.
Annars gillar jag Finlands bidrag (fjortisen i mig), och Azerbaijan's. (Det är väl den andra fjortisen i mig, antar jag).
Allra bäst gillade jag mellanakten i semifinalen som gick i tisdags. Kan man inte få rösta på den? Underbart mäktig, och slutet var såklart bäst. Fick rysningar längs ryggraden! Och missa in biten dr dom spelar trummor, helt fantastiskt!

Mitt skrivbord som jag och min snälla lillasyster var och hämtade i Kinna gick i alla fall in i bilen, om än med en del hjälp och lite våld. Upp för trappan kom det också, den andra biten jag (och min rygg) oroat mig för. Nu står det här i alla fall, helt och alldeles underbart sött. Skall jag vara helt krass är det faktiskt Robins, det var mest tänkt som en present till honom eftersom det ändå sulle stå här uppe. Och han är glad!