Vi bokade en "weekend mitt i veckan" på Nösund's Värdshus & Orangeri. :) Helt underbart. När jag ringde och bokade sa dom att dom speciella varmvattenstunnorna inte kunde fås igång i tid till vår ankomst, men kompenserade oss istället med att slänga in en svit i priset, istället för dubbelrum.
Klockan ett var vi klara här hemma, supserstressade och med världens minsta resväska för oss båda. "Inget onödigt med sig här inte." (hur nu tandkräm kan vara onödigt...)
In till stan bar det i alla fall, och efter nästan en timmas letande efter min glömska mor som hellre ville sitta i möte på jobbet än att vara mamma, så kom vi äntligen iväg till Orust och Nösund. Med "Läsvärdet".
När vi kom dit upp, fick vi först med oss en påse med vin, choklad, tofflor och morgonrock från receptionen. De meddelade även att tunnorna var igång, och att dom skulle vara varma framåt 5-tiden :) Sedan så tog hon fram en karta och började peka. Va, vad är det här?! Där vi skulle bo, låg inte på hotellet. Där kunde man ju tyckt att de kunde meddelat detta vid bokningen, för jag hade delfinitivt inte anpassat mina klädval efter att vara tvungen att gå 5-10 min fram och tillbaks till hotellet hela tiden, längs med havet på en lång brygga. "Men ni kan också köra bil", hävdade den söta receptionisten glatt. Jag tittade skeptiskt och på henne och på hennes pekande finger på kartan, som var en 15 år gammalt suddigt flygfoto. "Fast bilvägen dit finns tyvärr inte med på kartan", tillade hon tveksamt. Bil? Robin och jag stod och höll krampaktigt i påsen med vinet. Hur kul är det på en skala?!
Sagt och gjort, med det gamla flygfotot under armen satte vi oss i bilen, det bästa skulle ändå vara att köra bilen dit och sedan gå fram och tillbaks. Nu slapp vi gå med väskan i alla fall, det blåste nära på kuling.
Hittade vi? Nä. Vägen dit gick i en U, uppför ett berg där man inte kunde använda villorna på kartan som vägmärke. Hela svängen på U:t saknades, den var liksom inte med på kartan. Samtidigt konstaterade jag och Robin försiktigt att det måste ägt rum tidernas största byggboom i Nösund de senste 5-10 åren, villorna på katran var 10, typ. Villorna i verkligheten var 500, minst. Efter att åkt runt runt som en idiot, (Robin var bergsäker på att personalen stod och tittade från hotellet, så nära var det), så ställde vi en utmattad gamla-Bettan nere vid hamnen, och gick längs bryggan istället.
Vår svit låg i en liten nybyggd trävilla i en alldeles liten egen vik, med egen trädgård. Helt obetaltbart, vilöket det faktiskt också var ;)
På rummet drack vi lite vin, åt upp chokladen och travade sedan tillbaks till hotellet. Där fick vi ta en öl i baren i väntan på att vi skulle få tillgång till badtunnorna som stod nere i vattenbrynet, jag hade uppskattat vägen dit till minst 20 minuter, med det tog 4. Skepp och hoj.
Sedan ner i tunnorna, iförda härliga lååånade badkläder, uttvättade baddräkter med milsgöga ben och fladdrande badshorts utan resår i midjan. Ölen i näven, och njuta... Måste lätt varit något av det bästa vi gjort på länge....
Efter badet gick vi tillbaks till huset, gjorde oss i ordning och sapplade ner till hotellet igen, denna gång iförd höga klackar, cocktailklänning och Robins regnjacka. Tjusigt.
Middagen var jättebra, välkomponerad och vällagad. Servicen var väl sådär, men vi försökte tänka på den gulliga receptionisten från tidigare på dagen, och inte på den blonderade haggan i 50års åldern som gick och blängde surt på alla gästerna så folk såg ut att vilja gömma sig under bordet.
Till förrätt var det Gravlaxtarté med limeyoghurt och Kalixrom, helt strålande med en lite väl liten portion. Och då är den liten, jag har ofta problem med förrätter för jag äter mig alltid mätt på dom.
Varmrätten var ett riktigt säkert kort från kockens sida, Helstekt kalv med gräddstuvade murkor och rostade rotfruker. Jättegott, kalven var urfin och mör, men det var föga överraskande. Men mamma sa det när jag prtade med henne på morgonen, att dom vågar nog inte göra några större utsvävningar i sådana kök, det är säkrare att leverara kunden saker de vet går hem. Nog väldigt sant. Efterätten var en liten chokladmousse på kakbotten med halloncoulis, men enligt menyn skulle det vara chokladterrin på beskvibotten med halloncoulis. Titta och avgör själva, även om det var gott var det inte chokladTERRIN och den var inte BESKVIbotten :)
Efter middagen och ett massivt vinpaket som var smått omöjligt att klämma i sig, gick vi tillbaks till huset (igen...) och kröp ner i den underbara nedsänkta poolen njöt av livet och låg där tysta och tittade och lyssnade på ovädret där utanför.
Klockan 7 flög Robin upp ur sängen, hotellfrukost! Resans höjdpunkt, ropade Robin som stutsade runt i rummet på ett ben, i färd med att ta på sig strumpan. Vi vill sitta länge! Visst vill vi sitta länge, honey.
xxx, Luutra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar