Trots att livet ibland står stilla så gör det inte det. Tvärt om. Ibland blundar jag och önskar mig sakner. En bättre bostad, en finare bil. Sällan så minns jag att jag en gång, faktiskt önskade mig det jag har nu. Idag blundar jag mig och önskar en framgångsrik utbildning, ett riktigt hus och fasta jobb. För ett par år sedan önskade jag mig en ny bil (vågade knappt drömma om en fräsch Volvo) och ett litet hus nära havet. Det har jag ju idag! Och ändå så ägnar jag det knappt en tanke. Hade jag vetat det för några år sedan hade jag förmodligen dödat mig själv.
Om ett par månader kommer någon kalla mig sin fru. Och inte bara någon förresten, utan det bästa i världen! Det är stort. Det är förbannat stort! Jag har lovat mig själv att försöka ta vara på den här tiden och njuta, vi har ju något så roligt att se fram emot! Rätt som det är är allt över och vardagen tar vid. Bröllopet är över jag jag och Robin har vant oss vid att kalla varandra fru och man. Jag vill njuta!
Det känns lite tugnt idag, men det kanske bara beror på den där dumma kommentaren. Jag skall försöka att inte bry mig, att inte överanalysera. För det är kanske det jag gör? Det kanske inte betydde något alls egentligen? Jag är osäker och har hett temperament, en illa kombination i vissa lägen. Som tur är (eller..?) så har jag vett på att hålla tyst och gå och gnissla täner i smyg istället. Bäva mig, ruva mig och elda upp mig. Sluta med det där!
Snart kommer hösten och då är allt över. Samtidigt som allt det nya roliga börjar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar