This too.

Ibland vet man inte hur man skall se på livet. Jag har duschat, jag har klätt mig, försökt reda ut mitt trassliga hår, druckit te och bestämt mig för att jag skall göra vissa saker idag. Ändå sitter jag mest här och fånglor (yupp, a word) och vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja. Om jag ens skall börja över huvudet taget.

Det här senaste året har verkligen varit skit. Så mycket skit det kan bli, faktiskt. Och mest ont gör det när man tror att man lyckats resa sig upp, om än bara lite, och man två sekunder senare ligger klubbad på marken - IGEN. Lite bättre hade det väl varit om man kunde skylla eländet på någon annan, men det kan man ju inte. Man måste själv reda i sin egen skit. Jag gör det på mitt sätt, och slänger allt det onda i papperskorgen. Ni måste påminna mig om att gå ut med soporna, bara.

Min fina Mikaela har sagt till mig; this shall pass. And this too shall pass. Och så håller det på. Om, och om igen. Man har ingenting för evigt, vare sig det är bra eller dåligt. Allt är bara en underbar-fruktansvärd-fantastisk-skitjobbig cykel som går om och om igen. Kanske är det bara att lära sig att det är så det är.

Nu skall jag sätta på kaffe. Hej på er.