Det blåser kallt där ute. Robin är fortfarande borta, jag får väl ringa honom snart. Flera samtal att ringa. Längtar efter sängen. Längtar efter att få vara själv.
Jag har matplanerat för den här veckan, vilket skulle inneburit att jag och Robin borde ha åkt och handlat idag. Vad gör det, känns det lite som. Vi har speghetti i skåpet, falukorv i frysen och en jäkla massa tomater i kylen. Kanske en hemmgjord tomatsås?
Igår när R åkte med det svarta lilla knyttet så ställde jag mig och lagade mat. Ingen var hungrig, utan möjligtvis Dixie. Jag gjorde kotletter i ugn i tomatsås, på en bädd av tunnt skivad potatis. Jag kryddade med fänkål, oregano, söta chilifrukter, olja fr Karpathos och timjanhonung från Kavalla. Såsen blev god men jag var fortfarande lika deppig. Just nu vill jag ingenting.
Jag tror jag behöver struktur. Hur får man det? Jag har ont i halsen, ont i axel och plågas fortranade av svidande munsås (som jag alltid gör när jag blir förkyld). Man kan undra hur många av mina 20 läsare om dagen som kommer tillbaks imorgon. Ibland blir jag nästan irriterad på er. Allvarligt talat. Jag bloggar om mat, katter och att jag i perioder mår skit. Hur upplyftande kan det vara? Ni är minst lika psykiskt rubbade som jag, om inte värre, kan vi där med slå fast.
Nu får jag väl ta mig en kopp te innan jag ringer mina viktiga samtal. Crash n' die.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar