Med en liten uppgiven suck.

Tisdag morgon. Eller ja, jag vet inte riktigt om jag kan kalla det morgon längre, klockan är halv elva och jag har ganska nyligen släpat mig upp ur sängen. Jag vaknade redan när Robin gick vid sex, men sedan dess har jag somnat om och vaknat varje timma men inte kommit mig för att komma ur sängen. Nu så. Kläder och håret fixat, en mindre seger i sig. Jag tror jag behövde de där 11 timmarna av sömn...

Det hade snöat i morse såg jag, men det har töat bort nu. Som det sig bör i april. Det som är kvar på dagen skall för min del fyllas med ett möte klockan 14:00, några timmars plugg och sedan en kvällsföreläsning på Humanisten. Gosh vad jag känner mig stressad för tillfället. Det är för många bollar i luften just nu. Jag längtar till sommar"lovet" så jag kan få koppla av och bara släpa mig till jobbet några dagar i veckan. Bada och äta mat. Inte stressa och inte tänka för mycket. Leka med katten och sola. Utnyttja det där skitdyra gymkortet och känna att jag har koll. Åh, sommar kom...