Vad gör man när allt ställs på sin spets? Vad gör man när man börjar vackla? Vad gör man när man helt plötsligt inte är så himla säker längre? Vad gör man när tvivlet blir för stort?
Ush. Det här känns inte alls bra. Egentligen känns det jättebra, men ändå känns det jättefel. Istället för att sitta här och kryptiskt nattblogga (det gör man när man inte vågar sätta ton på sina ord) så borde jag försöka sova. Men det går inte, för tankarna snurrar runt om mest hela tiden och huvudet bara fortsätter banka. Det har det gjort sedan klockan 4 i eftermiddag, och minst 2 månader innan dess. Treo och Ibumetin hjälper inte, hur gärna jag än hade velat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar