Att slå ihjäl något som egentligen inte finns.

Som student har jag, hur konstigt det än låter, blivit expert på att slå ihjäl tid. Av någon konstig anledning så går halva studentlivet ut på att vänta. Vänta på bussar, vänta på böcker, vänta på föreläsnigar och vänta på kursare. Just nu är det vänta på föreläsning som gäller. Illamående och förvirrad som jag var imorse så åkte jag ifrån 2 böcker som skulle användas för att just - slå ihjäl tid med. När jag upptäckte att böckerna låg hemma så åkte jag istället till bibliotektet för att låna, och här var de självklart utlånade. Så; det blev till att vänta istället, utan böcker. I snart en och en halv timma så har jag nu suttit på fiket på Stadsbiblioteket och tittat. Druckit juice och stirrat ut genom fönstret. Jag känner hur folk tittar, men det bryr jag mig inte om. Jag väntar ju!