Drömmen om en diner.

Ni vet vad en diner är va? Det där typiska amerikanska haket som alltid är med på filmerna? Med den långa bardisken, servitrisen som går och fyller på kaffe vid borden och de små ställningarna med HP och Tabasco-såser?
På en diner äter man snabbt, billigt och onyttigt.

Drömmen om en egen diner (här i stan) är något som jag och R ofta pratar om. Vi skulle servera fired chicken wings, pannkakor (the american way), hashbrown, toasts och dränka allt i heta chilisåser. Även pannkakorna ja.
Kanske skulle vi också ha tillstånd och servera Budwiser och en och annan whiskey-drink, självklart gjord på JD eller JB. Men mest skulle vi servera kaffe såklart. Och juice i höga glas som man beställer "endless", som vi gjorde i Kanada.

Vår diner skulle ligga inne i stan, kanske på Vallgatan eller vid Kungsportsplatsen. Det som stör oss mest när vi pratar om det är att det faktiskt är världens bästa idé. Det finns i princip ingen chans i världen att stället inte skulle gå runt. Och här sitter vi utan startkapital eller någon som helst erfarenhet i resturangbranchen. Vi morrar alltid när vi kommer in på den punkten i vår fantasi. Sedan säger vi: Skall du eller jag börja söka caféjobb? Du!

På vår diner skulle vi öppna tidigt på morgonen och kanske ha stängt en stund på dagen. Men poängen med en diner är delvis öppettiderna, och vi skulle självklart ha öppet sent in på natten på fredag- och lördagskvällarna. Då skulle folk komma från krogen, sugna på att bli serverade New York blueberry chessecake eller kanske bacon i mängder. Då skulle jag stå där vid disken med min kaffekanna, redo att servera, och Robin skulle stå i köket, redo att börja brassa amerikanskt fläsk till hungriga magar.