Med en lätt huvudvärk är jag redo att slänga in handduken. Tankarna snurrar och verksamheten rör både det ena och det andra. Imorgon är en ny dag, säger dem, men sanningen är ju bara den att morgondagen är fortsättningen på idag. Eller hur? Att låtsas som att idag aldrig har hänt, och att vi imorgon börjar om på ett blankt papper, vore ju bara en lögn.
Snurrig i huvudet av en underbar doft, en söt förnimmelse av moringablomman för att vara bestämt, så snurrar vi vidare. Earl Gray, av den klassiska modellen, gör oss sällskap i modulen.
Imorgon. Var var vi? Morgondagen skall utgöras av det den alltid utgörs av - en ständig kamp i att bli vackrare, smartare, mer populär, lite mer framgångsrik och aningens brunare. Det där med "smalare", har jag gett upp sedan länge, och insett att en snygg bränna kan dölja de flesta skavankerna. Därför fortsätter vi möla kalorier (som aldrig förr), och stänger av tv'n när det kommer till hälsosamma tips och TV-shop reklam. Vi vill inte höra, helt enkelt.
Smartare skulle vi ju också bli. Vi läser böcker och utbyter tankfulla meningar om livet. Vi formulerar frågeställningar, analyserar världsbilden och tittar på stjärnorna. Fattar varandras händer och löser svåra ekvationer.
För att bli mer omtyckta ler vi ofta och säger inte vad vi egentligen tycker. Inom oss blundar vi hårt, och hoppas att de skall inse vilka idoter de är på egen hand. Framgången löser vi genom att fortsätta blunda och falla. Någon gång borde ju turen träffa oss också?
Goodnight you princes of Maine & you Kings of New England.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar