Den sista striden är stridd. Eller striden. Eller WTF.

Jag har bestämt mig. Jag har i flera år velat ha en cape, jag har suktat, jag har letat, jag har avundats och jag har suktat lite till. Efter att ha dregglat över vackra marinblå i ull med brunrutiga foder med duffelknappar har jag fått inse mig själv och min plånka besegrad - det blir inte en sådan. Någonsin.
MEN. På Gina Tricot finns det en fin i svart. Den kostar 499 kronor. Jag provade den och den satt perfa. Om någon vecka finns den förmodligen inte kvar. (Ni förstå vart jag försöker komma..?)
Jag har övervägt och faktiskt även samrått med min bättre hälft, blivit bönhörd - och imorgon har han lovat mig att åka och köpa den. För jag är ju faktiskt sjuk också!

Ett litet ps. Jag behövde den minsta storleken. Den minsta! 34/36. Jag vet om att detta inte innebär att jag magiskt över en natt har krympt från en rymlig 38:a till en betydligt mer smickrande 34/36:a, but still. Jag kommer kuna fläkta med min cape och bara hoppas att någon skall notera den lilla storlekslappen. "Hello världen - hello size small! It's me - Julia!" Det här ligger ju helt klart på plussidan!