Jag är inget konstfan på något sätt utan gillar
fina tavlor och
att ha dem på väggen, ungefär. Så lång sträcker sig mitt konstintresse. Gärna fina akvareller på blommor och hav, lätta grejer liksom. Äldre konst skall det helst vara, moderna prylar har aldrig varit min grej. Abstrakta människorkroppar utan minsta lilla mysighetsfaktor går alltså bort.
Ändå var det något som fick mig att haja till när jag fick syn på Anwen Keeling's målningar. De må se ut som omslag på de "erotiska novellerna" äldre kvinnor läser, men det finns något där, något som tilltalar mig. Man tycker sig höra tystnaden i målningarna, förstår ni vad jag menar då? I alla fall, me like!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar