30 mars 2011
Suck.
Jag saknar min katt så. Tänk att man aldrig slutar hoppas.
(Dina tassmärken finns kvar på köksrutan, där du brukade sitta och krafsa när du ville in. Jag har inte förmått mig själv att tvätta bort dem.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar