I lördags så bröt jag min pekfingernagel på högerhanden ganska illa när jag skulle dra på mig ett par skor. Blodet sprutade men som tur är så var jag allt annat än nykter och la problemet på morgondagens agenda. Istället plåstrade jag om ORDENTLIGT.
Nu i morse kände jag mig tvungen att byta plåster trots hur mycket jag hatar allt som har med sår och fingrar och göra, och till min stora fasa så upptäckte jag i duschen att jag har dragit på plåsterna alldeles för hårt och att hela fingret vitnat. I många och tjocka lager. Jag gallskrek i duschen, höll på att svimma och sitter nu och hyperventilerar framför datorn och försöker att låta bli att titta på det. Robin har inspekterat och konstaterat att hela fingertoppen kommer förmodligen flås på hud.
Nu till min stora fundering. Om några timmar skall jag åka in till stan och jag har INTE lust att springa runt och vifta med mitt zombie-finger, varkten på möten eller på caféer. Helt vill jag bara sätta på ett plåster men det vågar jag inte med tanke på att jag misstänker att detta är plåstrets fel från första början. Ush - det här var jobbigt. Konstigt känns det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar