6 maj 2011

Vilka hejar vi på då?

Igår så sändes det sista programet ur serien "Inför ESC 2011" på SVT. Nu har vi fått se alla bidragen och allt som allt så kan man säga att det är ett himla starkt startfält i år med en handfull potentiella vinnarkandidater. Inte bar när Sverige har en så pass bra låt som vi har. Konkurrens gillas inte då. Vad kan man säga då?
Tja. För en gångs skull så har "the big five", alltså Storbritannien, Italien (som är med för första gången sedan -97, lipsillar!), Tyskland, Spanien (inte, i vanlig ordning) och Frankrike lyckats haspla ur sig välproducerade och bra produktioner. Över lag så kan man faktiskt säga att det är Västeuropas tur de har året och jag tror inte att vi kommer se många östeuropeiska länder i toppen i år.
Tyskland gör en sjuk grej och skickar sin vinnare från förra året, Lena. De resonera; "Det funkade ju sist!", och visst, det gjorde det eftersom de tog hem hela klabbet men jag är tveksam att man kan göra en sådan grej och ta hem tävlingen två år på raken med samma artist, som dessutom har ett väldigt speciellt sound som i år är draget snäppet längre.
Mer då? Vitrysslands president har valt en låt som deras bigrag med titeln "We love Belarus". Rysningar över den uppenbara propagandan med det skall bli intressant och se hur mycket budskapet avsräcker, låten är nämligen av sådan typ som går hem i stugorna.
Det är även Danmarks bidrag, som tyvärr är en total rip-off av den svenska låten "Sing for love" med Andreas Johnsson. Pinsamt uppenbart. Portugal var det enda bidraget som fick 5 nollor på "inför-programmet" (konstigt...) och Irlands bidrag är sjukt bra om du frågar mig - något som jag absolut tror kommer spelas på klubbarna i Europa i sommar. Riktigt nytt och fräscht med ett spännande sound.

Två riktigt farliga bidrag i år tror jag är Finlands trall-poplåt och Ungerns dänga med starka Celine Dion-influenser. Finland föll mig inte i smaken (Robins favorit) men Ungern där emot gillade jag skarpt. Här är de bidrag jag personligen hoppas på, utöver vår söta Saades såklart!











Självklart sitter jag hemma och gråter i smyg för det här med den tasikt planerade Berlin-resan, men jag får försöka strunta i mitt favvo-jippo i år. Robin hade ett annat förslag, och det att i alla fall se semi 2 på en bar i Berlin; och det kanske skulle funka. Men suck - utan svenska kommentatorer! Åh!

Inga kommentarer: