Västerliga influenser i chipshyllan.

Åh, jag får dåligt samvete bara jag tittar på bilden. Jag äter chips ibland, det kan vara gott någon gång så där i månaden, i måttliga mängder det vill säga. Med den prettoinställningen kan ni förstå hur jag smusslade med påsen framme i kassan; jag kunde ju inte bara låta bli!

Damer och herrar, låt mig presentera...:


Smaken då? Ptja, det var ju inte direkt äckligt, men kanske inte heller särskilt gott. Det smakade mest glumatat, lite grillat och lite ost. Som cheeseburgare gör på de flesta störra hamburgerkedjorna. Men vill jag ha en cheeseburgare, ja då köper jag nog hellre hamburgaren än chipsen. Men ändå ett stort plus i kanten för den härliga, galna, flottdrypande och så typiskt amerikanska idéen!