En mindre analys av mitt tidigare liv som nattuggla och partyprinsessa.

Jag dör. Jag dör på riktigt.

Arg, upprörd och på dåligt humör, utan egentlig anledning. Just nu känns allt stort, jobbigt och helt enkelt alldeles för mycket. Jag har mängder av grejer att läsa, har jakat litteratur som en galning, har en mindre rolig redovisning imorgon och på torsdag jobbar jag. Helgen skall spenderas inlåst på arbetsrummet här hemma, skild från omvärlden och med mina kompendier som enda sällskap. Lycknis.se är "dumma i huvudet" och har slut på böcker jag har beställt sedan tidigare och inte har hunnit få.

Åhhh... Jag vet vad jag behöver, en riktigt rolig utekväll. Mat, drinkar och dans Eller? Det var ett tag sedan jag sprang på krogen, det var det där med att bli för gammal. Förr kunde jag vara ute till 5, idag får jag ont i huvudet av 3 öl.
Dagarna som obotlig partyprinsessa är förmodlign över. På krogen är folk antingen för gamla eller för unga. Småglinen leker stekare och är gapiga, gamlingarna tål inte sprit utan blir tjatiga och skall klänga. Vid en närmare eftertanke så är faktiskt 35-åringarna värre än 18-åringarna. Är man 18 kan man alltid skylla det dåliga ölsinnet på att man knappt är torr bakom öronen, över 30 har man inte så mycket att skylla på längre. Att man helt enkelt är patetisk räcker liksom inte.

När jag var 17-18 kunde jag springa på barer 3 gånger i veckan utan problem. Inte minns jag heller att man brände särskilt mycket pengar. När man var ung och dum (smart) så såg man till att bli bjuden på drinkar av dumma män som gladeligen betalade i sin enfald att man var intresserad. Jag vet inte hur många killar man lämnade med lång haka i bardisken. "Du, det var kul att snacka med dig, och tack för drinken, men nu måste jag gå tillbaks till mina tjejkompisar..."Idag hade jag för visso hellre dött än sagt så, men då var det ok.

Det var några år mellan ungdomens vackra dagar och idag, då man slets mellan att det fortfarande var för kul att gå ut för att låta bli, med de negativa konsekvenserna blev allt svårare att blunda för. Huttra i väntan på bussen in till stan, obekväma skor och kort klänning i 5 minusgrader, 30 minuters kö utanför klubben, trångt och jävligt inne på klubben, bråk inne på tjejtoan, kaoset inne på Burger King när man väl skulle hem, huvudvärken dagen efter... Ångesten över att man till slut sket i att vänta på nattbussen och hoppade in i en alldeles för dyr taxi...
Nja, någon utgång blir det förmodligen inte, nu när jag har fått tänka efter.

Men, jag har haft himla skoj i mina dar, det är en sak som är säkert. Efter en riktigt lyckad kväll med förfest på en bar och sedan dans på en nattklubb hela natten lång, då spelade inte skoskavet, den tomma plånboken eller de bortsupna skorna så stor roll längre. Man måste ju få vara ung också.