Redovisningen klar!

Äntligen så var den muntliga redovisning på Stadsmuseet över! Jag skakade i benen men lyckades hålla rösten i schack, bra där! Efter redovisninge fick jag ett mail från en gruppmedlem som berömde mig, sådant är kul att höra och framför allt när man tycker något är riktigt läskigt men ändå klarar av det.
Jag vet inte riktigt vad den här scenskräcken kommer ifrån. Ibland känns det nästan fysiskt, som något jag inte kan kontrollera. Jag tycker inte själva grejen är så farlig i sig, men ändå bankar hjärtat, det flimrar för ögonen och rösten sviker. Konstigt, jag har ju inga som helt att prata inför folk annars. Men så fort jag vet att "nu är det på riktigt", eller "nu är det något uppstrukturerat", då blir jag helt fläng och känner mig svimfärdig. (Jag skojar inte när jag säger att jag faktiskt har svimmat en gång i sådana här sammanhang, så ni kanske förstår var ribban ligger...) Men nu är det över och det känns BRA!

Robin skall jobba natt igen så han skall iväg om några timmar. Jag borde plugga, plugga, plugga - men vem har lust med det en sådan här kväll? Inte jag. (Inte för att det är något speciellt med den här kvällen, men ändå...)
Imorgon skall jag läsa och jobba kvällen, hoppas att Robin kan vakna till liv så han kör mig. Idag fick jag sparka upp honom vid helv 5, han var helt slut stackarn ^^