Ibland undrar jag vad de fyller för funktion. Att skicka kort på ungarna till mormor och morfar förstår jag - men till vänner? Efter att ha diskuterat detta med lite folk i bekantskapskretsen verkar jag inte heller vara ensam. Fler än jag får bara reaktionen: "Jaha, din unge där ja. I år igen. Lika utklädd och lika snorig som förra gången"
I år funderar jag på en motreaktion till dessa kort, men vet inte riktigt hur jag skall arrangera det hela. Uppenbarligen vill man skicka en bild på det som man är mest solt över, och vad är jag mest stolt över? Någon fin klänning? Min kokbokssamling? Mitt VG på förra tentan? Katten?
Att klä ut katten till tomte vore förmodligen ett misslyckande, risken är stor att folk faktiskt tror att jag menar allvar och tycker det är sött då det faktiskt finns folk som klär ut sina husdjur och gärna fotar dem tillsammans med den snoriga åtta-åringen i soffan.
Nja, något bättre får det bli. Kanske skall jag driva upp en planta och klä det i en tomteluva? Hade ni förstått ironin då? Det här tåls att tänkas på, helt klart.
Jag läste en intressant reflektion angående detta, och skribenten påståd att detta var en kvarleva från 80- och 90-talet som förhoppningsvis var utdöende. Under denna tiden hade vi inte kameran lika tillgänglig, idag bär vi oftast med oss en kamera konstant (oavsett om vi är medvetna om det eller inte) då vi har mobilkameror och digitalkameror. När vi förr inte hade möjlighet att fota våra och andras barn så fyllde dessa korten en funktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar