Vad är det här för jävla dumheter?

Jag blir så himla, himla ledsen på hur vissa karlar tror att de äger alla rättigheter i världen på att klanka ner på unga, duktiga och smarta tjejer som tar för sig, som gör sin grej och som väljer att gå sin egna väg. Utan att låta sig tryckas ner och bli tillsagda av gamla sura gubbar som borde skaffa sig en hobby istället för att ödsla energi på att förpesta tillvaron för unga och ambitiösa.

Okej. Så här. Jag står och diskar, och i bakgrunden rullar Radio 1 med Robert Aschbergs pratprogram. Isabella alias Blondinbella Löwengrip är gäst. Det är dags för att ta in samtal i studion. Alla som följer nyheter i kvällspress, nyhetsrapporteringen på nätet och en och annan seriös dagstidning vet om att Blondinbella är en tjej som fått ta mycket skit. Det är alltså inget nytt under solen, och däför avfärdar jag det första bortklickade samtalet med en pervers gubbe, som ringer in och frågar något om hundar har en klitoris. Knäppgökar finns överallt. Robert Aschberg blir arg och säger "ät min skit" till gubben innan han klickas bort och nästa samtal kopplas fram. Det är en man som säger att Blondinbella skall dö innan hon är 25 år. Bortklickad av en ännu argare Aschberg. Blondinbella låter underligt lugn. En seriös fråga av en tjej kommer fram, innan nästa äckelman kopplas upp som hinner fråga Bella om hennes sexvanor och om hon vill bli dejtad av honom, innan hans samtal avbryts. Aschberg säger att han aldrig har varit med om så mycket sjuka puckon som ringt in, trots att senaste gästen var Jimmie Åkesson. Bella svarar med att "ja, så här är det ju". Av tio samtal som kopplas in i studion kommer 6-7 från män i olika åldrar som antingen frågar sexuella saker eller förnedrar henne på något vis.

Någon timma senare befinner jag mig inne på Elsa Billgrens blogg. Hon beskriver en incident inne på 7eleven där hon nattetid beställer en vegetarisk smörgås. Här kommer hennes egna ord:

Jag frågar vad de har för vegetariskt, eftersom jag vanligtvis inte köper min middag där, och får två förslag av hon bakom kassan. Alla glada och nöjda. Då börjar killen bakom mig i kön skratta och jag vänder mig om för att se vad som är så himla kul. ”Du är så jävla patetisk” säger han. ”Så jävla pinsam”. Jag förstår absolut ingeting och står helt stum med ögonbrynen höjda. Han beställer en dosa biodynamiskt snus ironiskt och förklarar igen för mig att jag är ett jävla pinsamt pucko som äter vegetariskt, en fånig poserande idiot. Sen går han. Jag står tyst kvar, helt förbluffad. Vad hände precis? Vad har jag gjort för fel? Killen i dyra jackan och välkammade håret tryckte precis ner mig till marknivå och jag kunde inte få ur mig ett knyst. Första gången på hundra år har mitt stora självförtroende fått sig en käftsmäll och jag blickar mot kassörskan men får inte fram någonting. Hon tittar medömkande på mig och räcker över en grillad chevretoast. Jag sätter mig på den kalla stenmuren och tänker att det här visste jag inte fanns. Personer som blir så stressade och störda av att jag äter vegetariskt. Att jag väljer bort att äta djur och mat från en miljöförstörande och dyr industri. Att jag väljer ost och betor framför sega biffar alla dagar och älskar att hitta på nya kombinationer och leka med smak. Att det finns personer som hatar mig för att jag inte gillar kött, som tycker att jag är en tönt och en poser. Var kommer det ifrån? Hur blir man så arg? Handlar det om att han kommer från en familj där kött är status och grönsaker viftas bort som kommunistmat? Att hans kompisar mäter sin makt i tjockleken och blodigheten på biffen och och skulle känna sig som mindre män om de beställde sparris? Till dem skulle jag vilja säga så här:

- Hej. Hej du lilla rädda människa som inte kan se. Hej du lilla rädda vilsna själ som känner att du måste trycka ner sådana som mig på seven/eleven för att det skär inom dig när någon bestämt sig för något. Du får äta vad du vill, men låt mig beställa min dyra torra chevretoast ifred. Jag skulle hellre haft lika många smarriga rätter som du att välja mellan, men eftersom det inte är så kan du kanske förstå att man inte ger sig på någon som som bara försöker hitta en skälig middag. Tryck upp ditt äckliga snus någonstans där det svider och håll käft! Min mat rör du inte!

Men det sa jag inte. Jag satt och letade fram ostbitarna mellan brödkanterna och tyckte synd om mig själv. Här sitter jag, en minoritet, och snyftar. Aldrig har jag känt mig så utanför.

Alltså, jag blir så jävla arg. Vad är det för män som ständigt behöver trycka ner duktiga tjejer för att själva må bättre? Varför tror ni att ni har någon form av rätt att sextrakassera Isabella Löwengrip och idiotförklara Elsa Billgren? Vad får ni ut av det? Det är så att jag önskar att jag kunde fått sitta med där i radiostudion och be gubbe efter gubbe att fara åt helvete. Hur orkar hon att sitta där själv, och få höra dessa män behandla och kränka henne utan att egentligen kunna göra någonting åt det? Och hade jag fått stå bredvid Elsa Billgren där på 7eleven, så hade jag kunnat gapa åt den dryga killen att han skall sköta sig själv och skita i vad andra äter och inte äter. Men tyvärr så var jag ju inte det.

Vad jag vill säga är att jag tycker att det här beteendet är förjäkligt, orättvist och fullständigt oberättigat. Sina tankar och åsikter har man ju alltid, men därifrån till att stå där och rapa upp dem utan att blinka, ja det är ett stort steg. Elsa, Isabella och alla andra duktiga tjejer, fortsätt stå på er och finn er inte i all skit ni får. Det är ni inte värda.