B-huvudstad och B-uppsats.

Jag lever. Nästan. Jag har fått skrivit en del idag. Jag ser ljuset. Eller inte. För jag har redan ångest över allt som skall påbörjas sekunden efter att jag går ut ur seminariesalen på måndag. Och när b-uppsatsen är färdig är det raka vägen tillbaks till jobbet, dit jag inte egentligen vill. Jag vet, jag får inte skriva såhär men jag kan inte låta bli. Fasen, vad allt känns hopplöst just nu.

Och hur sjutton skall dessa två sakerna kunna klämma ihop under maj? Ush, vad har jag satt mig i...