Jag styckar upp min rimmade fläskbål och erbjuder katten svålen, men hon tackar ointresserat nej på samma sätt som jag vet att jag kommer göra om någon timma. Grissvålen är tjock, oljig och blekt grisrosa. Istället får jag skära upp svålen i strimlor. Jag övervägen en stund att ställa mig och laga en buljong av allt det där, men ångrar mig i samma sekund som jag minns hur de brukar bli med mina buljonger, nämligen stående i frysen tills man får kasta efter ett år.
Soppan är färdig och ställs till att puttra någon halvtimma. Jag har satt mig för att plugga, men jag är lika inspirerad som jag var när jag satt här imorse. Jag ligger ganska bra till och det är en ovan känsla, kanske är det det? Jag måste, gråta, skrika och ha panik för att kunna prestera?
Jag vet att det är fint väder ute och att jag borde gå ut. Jag bord likaså vika tvätten och ganska klä på mig något annat än mina sovshorts och den stora randiga tröjan. Det var nämligen exakt dessa kläderna jag hade när jag steg upp i morse, och risken är stor att Robin noterar mitt icke-klädbyte och opponerar sig emot att gå klädd i samma kläder en hel dag som man sovit i natten innan. Eller så struntar jag i att byta kläder, och förklarar att jag helt enkelt kan sova i den i natt igen, lika gärna.
Jag noterar också att ni inte är lika många längre. Besöksantalet sjönk ordentligt när solen och värmen kom. Suck. Bara 21 som lyssnar till min klagosång idag. Mitt i ångesten är det ju bättre att veta att ni är många. Det får mig att känna mig som en martyr, på något sjukt sätt. "Oj, vad synd det är om mig. Ojoj."
Klockan är kvart över 7. Det ger mig en timma att försöka styra upp allt här hemma innan R kommer. Sedan skall jag sitta och peta i soppan och efter det gå och dra täcket över huvudet. Glömma omvärlden. Glömma skola, jobb, måsten. Suck. (igen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar