12 apr. 2011

Svenska kyrkan.

Jag blir så arg. Eller nej, jag blir inte arg, utan jag blir förvånad. Nu överdrev jag en smula.
Under de senaste dagarna har jag flera gånger stött på lite folk här och var som har pratat om att gå ur Svenska kyrkan, med lite olika argument.
Att folk går ur svenska kyrkan är självklart helt okej, man skall inte tillhöra en organisation som man inte sympatiserar med, men det som stör mig lite i den här debatten är att det ofta handlar om människor som sedan gärna vill använda kyrkans tjänster, och dessutom tror att deras avhopp inte får några konsekvenser. Jag tycker personligen att det är lustigt med folk som går ur kyrkan och sedan tycker det är den naturligaste sak i världen att barnen skall döpas och fira skolavslutningar där - för att det är en "tradition". Ofta glömmer man det omfattande hjälparbetet kyrkan utför, både i Sverige och utomlands, för fattiga människor och människor som har hamnat i kris. Svenska kyrkan hjälper människor i missbruk, kvinnor som blir slagna och människor som inte har råd med mat.
Att de dessutom är de som skall betala för att bevara, renovera och hålla efter våra kyrkor glömmer man också. Där betalar inte staten en spänn - och då pratar vi om ett av Sveriges viktigaste (och mest utspridda) kulturminne.

Men som sagt, det är upp till var och en att gå ur och sluta stödja Svenska kyrkan som organisation. Det är en rättighet vi har i ett demokratiskt land, ingen skall behöva tillhöra ett samfund som man inte vill vara medlem i, oavsett om det är religiöst eller inte. Men sedan skall man inte heller stå där vid bröllop och konfirmationer, och bli förvånad när kyrkan säger nej. För sanningen är den att kyrkan tappar medlemmar i en rasande fart, och detta får självklart konsekvenser. Förr eller senare kommer detta innebära att kyrkan kommer få problem med att bedriva den verksamhet man gör idag; en konsekvens av att Svensson inte tänker längre än vad näsan räcker.




Inga kommentarer: