Gäsp. Idag var det riktigt segt att ta sig upp ur den perfekt sömn-tempererade sängen. Storm ute och en vetskap om att jag har en heldag med seminarium, plugg och jobb framför mig. Jag blängde lite avundsjukt på katten där hon låg på soffan och åmade sig när jag svepte det sista tét. Jag älskar min katt, verkligen, men det är få saker som är så provocerade som när man i storm och regn ger sig i väg klockan halv 8 på morgonen för att komma hem nio, tio timmar senare och finna katten, halvt medvetslös, på EXAKT samma spot som när man gick hem ifrån. Stor gäsp: "Jasså, du är här igen..! Vad trött du ser ut. Inte konstigt som du flänger omkring."
När jag föds om skall jag bli katt, sanna mina ord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar