En dessertoholics bekännelser.

Jag sitter inlindad i min fina 25-års present från mamma, en muterad sjal som mer påminner om en pläd och då fyller båda funktionerna. Den är underbart mjuk och så vacker. För tillfället agerar den "pläd".

Vad gör jag uppe då? Tja. För tillfället bloggar jag och äter inlagd mat. Lite grukor och lite ägg, en sillbit och ops, nu tog syltlöken visst slut. Man skulle kunna tycka att jag hade haft bättre saker för mig, men det har jag inte. Därför sitter jag i ett tomt mörkt hus och äter inlagda grönsaker. Till dessert blir det skogsbärsyoghurt.



Robin höll precis på att glida iväg in i sömnen när jag tröttnade och reste mig upp. "Vägen till en vacker kropp är inte att tröstäta", sa han och klappade lätt på mig. Han vet så väl om att mina matvanor inte är de bästa. Vi tar dagen som exempel:




Morgon: 1,5 dl apelsinjuice (att skölja ner all medicin jag för tillfället äter)
Mellanmål - Ingenting
Lunch - Ingenting
Mellanmål - 1 skiva skinka och senap.

Nu har klockan hunnit bli 6 - då vaknar min alltför sega mat-klocka och börjar ringa hysteriskt. "Vi måste äta Julia, vi måste äta", ringer den högt. "Vi måste ta igen dagens alla förlorade kalorier - med en gång!" (Och mer där till, tillägger den, fast lite tystare.

Och så börjar vi, jag och matkloackan, att ta igen de förlorade kalorierna. Först äter vi middag, kyckling i ugn med ris och currysås med äpple och lök. Ganska magert, såsen var gjord på kall yoghurt men jag skall samtidigt erkänna att riset var jasminris. Plus, minus NOLL.

Efter middagen blir jag rastlös, nu måste jag få tag i socker. Inget socker finns i huset. Jag knaprar 82% mörk choklad och blodapelsiner och GRÅTER. Kommer på idén att göra chokladbollar. Gör dem men glömmer att äta dem, för nu minns jag istället all julmust som står i förrådet. HALSA. Hittar lite vinägerchips och äter en näve men slutar ganska snabbt, det var ju socker jag ville ha och inte fett.. Äter ytterligare en skiva skinka med stark senap och bestämmer mig för att gå till sängs istället, och glömma sockersuget på den vägen.
Rullar i sängen. Robin slumrar och jag strirrar i taket. Minns plötsliga, jag har inlagda saker i kylen! Rödkål, syltlök och gurkor! Det är sött!

Så nu är jag lugn igen, med slightly dåligt samvete. Meh, vad fan. Det blir en ny dag imorgon. Syltlöken är ändå slut, det finns inget kvar att gråta över.