Villa Lusthusporten.

På vår Stockholmsresa så gick vi förbi Villa Lusthusporten, ett riktigt svenskt etnologifäste. Här bodde proffesssorer och studenter tillsammsn när ämnet var ungt, ett stenkast från Nordiska museet. Vacker, inte sant? (Såhär skriver de på Wikipedia om huset:)

Villa Lusthusporten, även kallad Wicanderska villan, Brinckska villan och Liljevalchska villan, är en 1800-tals grosshandlarvilla vid Djurgårdsvägens norra del på Djurgården i Stockholm.

Under 1600-talet fanns här ett lusthus som gav namn åt den närliggande porten. Här fanns även ett värdshus med namnet "Lusthusporten", som dock brann ner 1869. År 1873 fick grosshandlare Brink arrendera marken och han lät bygga ett bostadshus efter arkitekt Hjalmar Kumliens ritningar. Byggnaden såldes sedan till korkhandlaren Hjalmar Wicander. Han lät arkitekten Carl Möller bygga om huset till sitt nuvarande utseende i en nybarockstil med jugenddekor som var högsta mode på den tiden.
År 1940 donerades Villa Lusthusporten till stiftelsen Nordiska museet och Institutet för Folklivsforskning inrättades. Byggnaden är ett statligt byggnadsminne.