Här kommer en recension som känns lite extra tråkig att skriva, dels på grund av restaurangens många missar med också pga att jag själv haft så höga förhoppningar på det här stället just för att teman ligger mig helt i smaken. Cajun är för mig heligt, trots att jag aldrig fått uppleva maten i dess rätta miljö. Men nog har jag ätit och lagat ett par gumbos. Nåväl.
Jag och Robin hade bokat bord till klockan 20 och kom nästan en hel timma för tidigt. Vi fick slå oss ner i baren och blev visade till bordet en halvtimma senare. Här började tråkigheterna. Lokalen var skitkall, vad det berodde på vet jag inte med ventilationen var på max. Servicen stapplade och personalen sprang runt i en alldeles för hög hastighet.
Vi beställde vår mat och var redan nu riktigt hungriga. Robin hann inte beställa något att dricka för så fort vår matbeställning var upptagen så pep servitören iväg. Robins beställning blev kvar vid vårt bord, hängande i luften. Nu tog det en halv timma innan vi fick våra förrätter. Efter ett visst påpekande erbjöd sig servitören att dra bort dem från notan. Bra. Förrätterna, drumsticks och musslor, var ingen höjdare. Musslorna låg i en väldigt god sås, men man hade strött på tok för mycket flingsalt över rätten. Robins drumsticks med sallad var... Ja, kycklingklubbor och sallad. Inget märkvärdigt. Varmrätterna kom ganska snabbt nu, vi hade beställt flankstek medium rare och en cajun burgare medium rare. Mitt kött var bra, men serverades med en absolut-inte-hemlagad-ranchpotatis. Robins hamburgare var hård och kunde på gatan bli klassats som ett mordvapen. Inte - medium rare. "Kan vi få lite ketchup och senap?", hann jag skrika till servitören innan hann försvann, där jag satt inlindad i min halsduk och huttrade. Bordsgrannarna hade redan hunnit klaga över temperaturen och jag funderade över att be om en filt, men slog bort den tanken.
Vi skippade dessert, oroliga för att bli sittande en längre stund i kylan. När servitören tog upp vår betalning beklagade han att vi fått vänta, men påpekade att "om det är till någon tröst, så har alla i lokalen fått vänta lika länge". En tröst? Knappast, det är väl väldigt illa?
Tyvärr kommer jag inte tillbaka till Bourbon St. Jag har varit här på en lunch tidigare och det var tyvärr heller inte särskilt bra med en ganska så snorkig servitris, en risotto som inte var risotto utan torrt basmatiris samt en utebliven jalapeñokräm, tros påminnelse. Visst kan en restaurang dras med barnsjukdomar, och visst tar det lite tid innan allt flyter på som det skall i köket, men jag tror ändå att Bourbon St inte kommer få många stamgäster. Att det är mycket att göra är ingen bra ursäkt, en restaurang skall klara av det, eller i alla fall inse att det är ett problem de behöver lösa. Dra upp värmen, jobba på att få fram en mer autentisk och smakrik meny utan halvfabrikat och be servispersonalen ta ett djupt andetag innan de flänger ut bland gästerna. Om inte annat för att motverka framtida hjärtinfarkter ute på golvet.
(Bourbon street, Bourbon St, Göteborg, restaurang, cajun, kreol)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar