Har man väl en gång börjat...

Jag lovar att inte kladda ner mig fullständigt, och jag vill understryka redan så här i början av inlägget att detta inlägg faktiskt legat och skräpat i min "bloggmaterial-mapp" länge, men åh vad jag någon gång hade velat göra en riktig utter, och inte bara ha det latinska namnet för det här underbara, underfundiga och av mig högt älskade lilla djuret.

Kan ni tänka er en person som älskar uttrar så pass mycket att man faktiskt skrider till verket och med bläck och en söderbiten underläpp gör slag i saken och pryder kroppen med det lilla djuret? Jag är personen. Vad som gör det hela ännu mer märkligt är att vi faktiskt är fler (nåväl, några fler...) faktiskt! Här kommer några exempel, vissa bättre än andra:

När jag blundar ser jag min egna uttertatuering framför mig. Stilig, smidig hängandes i vattnet, precis uppstannad efter ett smäckert simtag. Runt; ett par vattenbubblor för att närmare illustrera att djuret liksom "hänger" i vattnet, precis redo för att svepa vidare. Lite som uttern i bilden här nedanför!

Jaja... Någon dag blir just min min lilla utter av i alla fall!