Så var det det där med morgonstund...

Så går en vecka, och man förbannar klockan varje morgon när den envist ringer klockan 5:30. Man längtar till helgen, och pratar sinsemellan om långa sovmornar' och om frukost och morgonprogram i sängen. Vi skall inte gå upp föra tio!, säger vi till varandra.

Så kommer den där lördagen, och klockan 5:31 sätter jag mig käpprätt upp i sängen. Klarvaken, såklart. I en halvtimma lyckades jag ligga kvar och vrida mig, innan det blev för varmt och katten dessutom hade blivit skitsur av allt rullandes i sängen. Så nu sitter jag här i alla fall, iförd träningskläderna och väntar på att Robin skall vakna så vi kan gå ut. Klockan är 7:06, och det känns som om jag kommer kunna få vänta en stund... Under tiden bloggar jag och dricker kaffe.

Jag, lika morgonpigg som vanligt, på en diner i Marda Loop, Calgary.