Jag har alltid gillat silvermalar. Det är ett spännande djur som alltid sitter där på golvet på toaletten när man kommer på natten och skall kissa. De stirrar lite innan de börjar ila omkring och leta efter ett hål eller en springa att smita in i. "Min" silvermal Kalle bodde under en skärbräda i köket. Där satt han varje natt när jag kom ner för att ta vatten. Vi (jag) småpratade lite, drack mitt vatten, släckte ljuset och sa godnatt. Det var min och Kalles grej.
Robin visste om hur mycket jag gillade Kalle, och jag visste om hur illa Robin tyckte om mitt husdjur. Därför kändes det inte långsökt att min egna make skulle vara gärningsmannen den morgonen när jag kom ner i köket och fanns Kalle i två delar, halshuggen. Jag pratade med Robin och han slog ifrån sig. Strax där efter dök Kalle #2 upp, en toalettmal. Det kändes bra för mig. Men även han avled i natt och hittades nu, av mig, i två delar. Vad är det som händer?
Nu är jag helt ensam igen.
1 kommentar:
Hahaha, jag dör, vad söt du är Jullan. Du kan få låna vår balkongspindel om du vill tills du får en ny silverfisk. Poor thing.
Skicka en kommentar