Här om dagen såg jag och Robin Lars von Triers Melancholia, och satte ganska snabbt i halsen när vi upptäckte att hela filmen är inspelad på otroligt vackra Tjolöholm, ett slott i Tudorstil som ligger utanför Fjärås. Här var vi på julmarknader, slottsvandringar och hästtävlingar när vi var små, och det kändes konstigt att se Kirsten Dunst där mitt upp i allt. Men bra såklart. Filmen var otroligt vacker, skruvad, för lång och väldigt sevärd, och för tankarna till det gamla PC-spelat Myst.
Melancholia handlar om jordens undergång, det får vi veta redan i den bländande vackra inledningen. Filmen följer två systrar, Justine (Kirsten Dunst) och Claire (Charlotte Gainsbourg), på vägen dit. När vi sedan kommer in i deras berättelse så har Justine just gift sig med en godhjärtad, okomplicerad man, och de sitter i en vit limo som med stor möda försöker tråckla sig fram på den snäva vindlande lantväg som leder till godset där bröllopsfesten hålls. Det är Claires och hennes mans hotell. Han är, förutom rik nog att bekosta hela kalaset, en praktiskt sinnad person med föga förståelse för mänsklig svaghet. Claire oroar sig för den planet som närmar sig jorden, för tänk om alla vetenskapliga beräkningar är fel och den inte alls bara passerar utan istället kolliderar med oss och förintar hela vår värld? Hon är ute på internet och läser saker, men hennes man avfärdar hennes farhågor. Han hyser en å det närmaste pojkaktig iver och tittar varje kväll på himlen genom sin stjärnkikare, trissar upp deras son. (www.rodeo.com)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar